Kaos, ordning, kaos

Tänkte se en dokumentär om Jimmy Rosenberg på SVT Play. Nu blev det ingen dokumentär om gitarrvirtuosen. Av en ren slump startas istället den fascinerande dokumentären "Mitt stökiga liv". Dokumentären handlar om människor som frivilligt vill leva i oordning och om den konflikten som nästan alltid uppstår mellan människor som gillar ordning och de som inte gör det. Jag tillhör de som är ganska pedantisk. Jag har ett kontrollbehov och gillar inte när det ligger en massa saker framme. Jag lyckas inte alltid, ofta kan jag svepa rummet med blicken och sucka lite för mig själv och känna ett missnöje över att jag inte kan hålla bättre ordning. Jag strävar däremot alltid efter ett ordnande och ser ofta förbättringsmöjligheter. Det är kanske en av anledningarna till att jag gillar att slänga/skänka saker jag anser att jag inte behöver. Jag är inte extrem, men jag inser att mitt beteende blir värre med åren.

Vem kan trivas i det här?

Jag har alltid sett de slarviga som lata och oengagerade och blir ofta irriterad om någon inte plockar efter sig. Kanske bör jag omvärdera mina fördomsfulla åsikter. Enligt dokumentären är det de slarviga som oftast är mer framgångsrika. De är inte är så låsta i sina tankar, är mer kreativa och kommer lättare på de fantastiska idéerna som ingen tänkte på. Trots alla dessa argument för ett mer avslappnat förhållande till ordning och reda så är det städa jag tänker på just nu. Jag måste plocka undan saker så att allt hamnar på sin plats innan jag går och lägger mig.