Välkommen till paradiset skriven av Jennie Dielemans tycker jag alla bör läsa. Det är länge sedan jag blev så påverkad av en bok. Den visar den äckliga baksidan av massturismen. Av jordens befolkning är det enbart två och en halv som åker på en utlandssemester. Och vi kräver alla det orörda paradiset. Och när vi tröttnat åker vi till nästa ställe.
Jennie träffar krigsturister som åker till Vietnam för att kolla in gamla krigsplatser och kanske köpa med sig souvenirer i form av zippo-tändare, patroner eller ID-brickor från döda soldater. Vi möter även sexturisterna som hänger på ladybarer. Bilden har alltid varit att det ”bara” är feta gamla gubbar som åker dit, men det är även grabbgängen, tanterna och paren som åker dit. Backpackers är egentligen inte bättre. De letar alltid efter det orörda och det äkta, och när vanliga turister hittat dit då är det inte det längre på riktigt. Då är det också lite fulare att vara där. Mänskliga zoo måste ändå vara det värsta i form av mänsklig förnedring. Man har samlat olika ursprungsbefolkningar i samma område, så att det ska vara lättare som turist. Befolkningen radar upp dig och vi tittar fascinerat på dem och tar våra bilder. Vi ser också problemen med all-inclusive på Dominikanska republiken och i Mexiko Turisterna ska hålla sig inom hotellets gränser och alla pengar går till hotellägarna och resebolagen. Lokalbefolkningen får inte vara inom hotellets gränser och får aldrig ta del av turisternas pengar. Ofta är det också illegala invandrare som bygger hotellen och då med eländiga löner och inga rättigheter. I Thailand behandlas burmeserna sämre än thailändarna och får också lägre löner. De får inte vara ute kvällstid och poliserna kan när de känner för det ta deras löner. Alla vet att burmeserna ändå inte kan göra något åt det. De befinner sig där illegalt.
Turismen är en form av konsumtion som bara växer för varje år, och jag förstår inte hur man kan lösa alla problemen. En person i boken jämförde det med kokain. Han visste att det inte är bra men man har blivit beroende av det. Vi måste börja turista mer medvetet och börja ställa krav, granska även vilka hotell man väljer. Det borde finnas rättvisemärkta hotell precis som det finns i detaljhandeln. Där man garanterar att de anställda får skäliga löner och att man har tagit hänsyn till naturresurserna. Alternativet är att resa mindre, men det går väl inte?
Inlägg
Rättvisemärkta hotell?! Vilken underbar idé!
SvaraRaderaJag har ännu inte läst boken så jag kan inte kommentera den men min bild är inte lika svartvit som din. När jag reser är det viktigt för mig att pengarna jag spenderar går till lokala småföretagare (enkla hostels och restauranger, lokalbussar), att det inte är tillrättalagt för min skull, att jag även ger och inte bara får. När jag träffar folk utbyter vi erfarenheter och tankar som jag sedan tar med mig hem till Sverige. På så sätt kan jag sprida information och bidra till att någon kanske får det lite bättre. Men det är klart att det inte förändrar världsordningen. Där behövs andra metoder.
Jag vet att jag kanske framstår som lite aggressiv i min hållning, men det är inte min avsikt att komma med pekpinnen och tala om för folk att de är hemska människor som semestrar. Men det går att resa mer genomtänkt. Vi bör precis som du säger, se till att den lokala befolkningen gynnas av det. Problemet är att det sällan är så. De flesta av oss reser utan att ägna så mycket som en tanke på att vårt handlande kan påverka andra negativt.
SvaraRaderaTänker även på vad som händer om de resterande 97,5 procenten av befolkningen skulle få möjligheten att åka på en utlandssemester. Då vi utbyter erfarenheter på lika villkor...